Jag orkar snart inte mer.

Nä, jag gör faktiskt inte det. Jonna har i flera dagar, snart en vecka vart SUPERGNÄLLIG! Jag får inte lämna rummet hon är i, då bryter hon ihop totalt. Hon gråter mest hela tiden när hon är vaken och hon är supersvår att söva, både på dagarna o kvällen. Hon sover kanske 20-30 min i stöten. 2 dagar nu så har hon i snitt sovit 1½-2 timmar på hela dagen!!!! Men ändå inte somnat förrän typ 22 på kvällarna. Gråter gråter gråteroch gnäler gnäller gnäller. Jag blir tokig snart. Hon har fått alvedon, men det gör ingen större skillnad. Ingen febe och hon har ändå ätit ok. Jag har slut på idéer om vad det kan vara.

Samtidigt har jag Kevin hemma, han börjar dagis nästa vecka. Han slått o skriker, terrar redan hysteriskt ledsna lillasyster, får utbrott och gapar, vägrar lyssna o lter inte sin lillasyster vara ifred i mer än 5 min.

Igår hade jag en värdelös dag... allt va jobbigt, båda barnen grät i kanon och vad jag än gjorde så var det fel.
Hoppas på en bättre dag idag, men det ser inte så lovande ut. Vi har varit uppe i snart 2 tim, o Jonna har gråtit konstant typ. Kevin har bråkat o skrikit.... jag gjorde tom fel när jag gjorde mackor åt honom.

Jag vill jobba.
Jag vill ha ett jobb att gå till.
Jag vill kunna ta en LUNCHRAST!
Jag vill kunna gå på toa ifred.
Jag vill kunna dricka en kopp kaffe medans det är varmt.
Jag vill kunna tänka utan att hela tiden bli avbruten i min tanke.
Jag vill....

Skulle verklign vilja bara vara med Kevin, men har ingensans att lämna bort Jonna. Han behöver en dag med mig själv....

Tänkte att jag o barnen ska åka buss ner till centrum, knalla över till den lilla dammen och mata fåglarna. Länre i planeringen har jag inte kommit, eftersom jag aldrig... aldrig får vara ifred o tänka en tanke i mer än 7 sekunder.

BLÄ. Just nu är det mesta jobbigt, o jag har nu spytt tillräkligt med galla på allt. Sorry för ett trist inlägg.